Bråte

Varje dag går min buss förbi ett stort fält som är indelat i vad som ser ut som kolonilotter. Men det som skiljer dessa små tomter från de idylliska svenska lotterna är att dessa är byggda av ren bråte. Plastbitar, plywood, diverse träplankor, tyg och annat man kan tänkas hitta på soptippen. En annan skillnad är att detta inte är ett ställe dit ägarna kommer lite då och då och odlar grönsaker och pysslar. De bor där. I brist på någon annanstans att bo gör de en liten bit av marken till sin egen, och bygger upp ett hus - eller snarare ett skjul - av vad de än kan hitta som kan ge skydd för vinden, regnet och framför allt den stekande solen. Ännu mer bråte ligger i högar på den lilla del av tomten som finns kvar. Det är vad de äger, och vad som än kan tänkas finnas i det lilla skjul de bor i.

Marken tillhör inte dem egentligen, utan de blir officiellt ägare till den efter att de bott där i tio år. Tills dess kan de bli bortdrivna när som helst och berövade på det minimala de äger.

M berättade att många av dessa människor går just till soptippar och letar efter saker de kan använda till sina hem. Han och hans klass skulle i grundskolan gå till en av dessa soptippar och intervjua de som gick och samlade där. Många av de fattiga blev arga och kastade skräp på eleverna för att få bort dem därifrån.

Det får en verkligen att tänka efter.