The Sound of Silence

Har ni någonsin tänkt på hur tyst Sverige är? Tystnadsgraden beror förstås på var någonstans man bor; själv har jag alltid bott i lugna, tysta grannskap. Men det är först nu jag egentligen har lagt märke till det, hur tyst jag haft det hemma i huset i Malmö. Det enda ljud som egentligen kommit utifrån och sipprat in genom husets väggar är fågelkvitter och en och annan gräsklippare om helgen. Vi har nog mest stått för oväsendet själv, främst jag och min broder med vårat musicerande.
I Mexico är total tystnad sällsynt. I alla fall det Mexico jag har kommit att lära känna. Alltid är det något eller någon som larmar utanför. Vårt hus ligger i ett lugnt område en bra bit utanför centrala Veracruz, men detta är ingen garanti för ro för öronen. Här följer ett axplock av de ljud man får höra utifrån i detta hus under en dag:

- Hundskall. Konstant. Gnälliga (t.ex. grannens hund), robusta, ettriga - you name it. Men de skäller hela tiden. Vilket är ett bevis på att det tragiskt nog finns alldeles för många herrelösa hundar som strövar omkring på gatorna här.
- Bilar. Tutande och billarm inkluderade.
- Musik. Väldigt vanligt. Vanligast är reggaeton och traditionell mexikansk musik med smäktande brass och gälla röster. Observera: spelas ej på diskret volym.
- Tortillamannen. En liten man som cyklar runt och vrålar "torTILLAAaaaa!" (ungefär så låter det) var femte sekund. Han åker förbi ca 15 gånger per dag.
- Mopedmännen. Säljer något som jag ännu ej lyckats identifiera; det frenetiska, oupphörliga tutandet går dock ej att ta miste på. Kör förbi ca 20 gånger om dagen.
- Radiostationssnubbarna. Kör någon slags semitruck med megafoner monterade på taket som vrålar ut prat och musik från någon radiokanal.
- Tuppen som någon jäkel på en gata längre bort äger.

Tänk vad man tar tystnad för givet. Det känner jag nu att jag har gjort under alla de år jag bott i Sverige.
Ironiskt nog är det förvånansvärt tyst i skrivande stund. Undrar hur länge det håller i sig...