Me gusta español

Spanskan är igång! Nu är det bara att tuta och köra! Sí señor!
I måndags hade jag min första lektion. Vägen dit var minst sagt speciell. En mycket märklig morgon i Mexico.

Jag väcktes innan mitt alarm ringde av att M vrålade på mig nerifrån köket. Jag misstänkte direkt att det hade något att göra med det kraftiga regn som föll utanför. Jag rusade ner, och mycket riktigt, när jag kom ner i köket var hela golvet täckt av vatten som hade tagit sig in utifrån. Vattnet spred sig så att nästan hela nedanvåningens golv täcktes av vatten. Så vi fick - morgontrötta och lite smått irriterade - bita i det sura äpplet, plocka fram den utrustning vi hade till hands (en sopkvast, en mopp med urvridare, en trasa samt en hink) och fösa ut/torka upp vattnet så gott det gick.

Det är regnsäsong i Veracruz, och när det är regnsäsong här, då jäklar är det regnsäsong. Regn med sådan ofantlig kraft har jag aldrig sett maken till.

Droppen var dock - höhö - när jag till slut vågade mig ut ur huset för att ta mig till busstationen. Absurditeten slog mig i ansiktet likt det piskande regn som precis upphört; vattnet på gatan hade bildat en flod, och vattennivån gick upp till knäna. Observera: detta är ingen överdrift. Skorna och strumporna åkte av, och jag tackade slumpen för att jag tagit på mig mina kortaste shorts (som dock ändå inte var korta tillräckligt för att komma undan vattnet). Jag skrattade för mig själv åt den sjuka situation jag befann mig i. Solen flinade åt mig i en glipa mellan molnen.

Efter ett flertal översköljningar till följd av de svallvågor som bildades när bilar körde förbi mig på gatan, kom bussen. Det sympatiska, "stackars sate"-leende jag fick av chauffören lyfte mina spirits lite.

Spanskan var hemskt trevlig, dock. Jag gillar verkligen min spanskalärare Paola, och jag känner mig väldigt entusiastisk vad gäller spanskan. Det känns härligt att gå därifrån varje dag och kunna lite mer än jag gjorde när jag kom dit.
För övrigt har jag den senaste veckan (det har gått en vecka sedan jag kom hit minsann!) varit mer huslig än jag förmodligen varit i hela mitt liv. Matlagning, tvätt av kläder, upphängning och sortering av nämnda kläder, disk... Jösses, det är knappt så att jag tror det själv. Förlåt, mamma och pappa, för att jag inte varit så flitig innan!
Nu ska jag återgå till att lyssna på M:s band Comandante Mono i replokalen bredvid rummet jag sitter i nu.