Den som sju pesos har får följa med på fääärden

Jag känner att jag har fått upp ett bra flyt med bussarna här. Första dagen var jag lite smått skräckslagen inför det faktum att jag skulle ge mig ut med bussar i områden jag inte kände till ett dyft i en stad jag inte hittar i (Veracruz är en OMÖJLIG stad att hitta runt i, alla gator ser exakt likadana ut).

Men nu vet jag hur det görs. Gå upp till Oxxo vid rondellen, ta Chapultepec-bussen, åk (skumpa) i ca 25 minuter (längre i rusningstrafik), hoppa av vid strippklubben, ta Volcanes-bussen och hoppa av på 20 de Noviembre och Uribe, gå ner för Uribe fyra kvarter, och ta-dah - min skola! Och på vägen tillbaka är det bara att gå tillbaka två kvarter mer till Diaz Mirón och göra samma sak tillbaka.

Stylish bild på en Veracruz-buss (ej tagen av mig).

De ser ut så allihopa ungefär, som skolbussar i olika färger. Dessutom har de alla personaliserad interiör utefter chaufförens smak. Vanliga inslag är bilder/målningar på Jesus och Maria (det går inte att ta miste på att det är ett katolskt land), bibeltexter, sitt eget namn och/eller namn på familjemedlemmar i stylish neontext, och diverse visdomsord och anekdoter skrivna i taket i fören på bussen. Tar bussen så ofta att jag känner igen många bussar nu.