La cucaracha, la cucaracha ya no puede caminar

Mitt hat gentemot de vidriga skapelser vi kallar kackerlackor växer för var minut som går. De äcklena tar sig in i varenda liten öppning in till huset som finns, så vi måste täppa till hålen i handfaten, vattenledningen till tvättmaskinen och avloppet i duschen så fort de inte används. Trots dessa åtgärder kan man dock ge sig fasen på att de tar sig in i huset på något sätt ändå, men det har i alla fall blivit bättre.
I förrgår låg det en jäkel (en levande och en död, bör tilläggas) på rygg i det lilla uterummet vid köket och sprattlade. Jag tog bestämt fram sopskyffeln och drämde till ordentligt, i hopp om att det skulle vara tillräckligt. Men icke - det krävdes ytterligare 5+ tilldrämningar för att huvudet skulle gå av, och till och med då fortsatte den att sprattla en bra stund! Tvi vale! Och denna morgon fick en kackerlacka gå spraydöden till mötes i badrummet.

Idag kommer det att firas något enormt i hela Mexico. Varför? Imorgon är deras självständighetsdag, men inte bara det: det är också exakt 200 år sedan de blev självständiga. Ekvationen är enkel: mexikanarna (de världsledande festprissarna) + självständighetsdagen (en av de största högtiderna här) + 200-årsjubileum = BRAKFEST.
Firandet äger rum ikväll, medan själva självständighetsdagen ägnas åt att ta igen sig. De flesta kan skatta sig lyckliga åt ledighet torsdag och fredag, vissa även onsdag. Detta gäller dock tyvärr ej min snart utbrände pojkvän... Men firas ska det i alla fall, så ikväll blir det fest på mexikanskt vis!

För övrigt kämpar jag på med spanskan (nu börjar det bli klurigt minsann, med verb och dylikt), och jag har även gått med i en sånggrupp på en kulturskola nere i stan. Än så länge har det inte blivit så mycket sång, utan mest presentationer av alla i gruppen och av kursen. För mig fungerar den som utmärkt lyssnings- och förståelseträning, men jag kan lätt påstå att min hjärna är fullständigt slutkörd efter varje lektion. Har lyckats förstå vår excentriske lärare ganska bra hittills, och det är en seger i sig. Nu återstår bara att se vad vi kommer att sjunga. Något säger mig att det inte kommer bli något på engelska...