Det blåser så mycket ute idag att jag börjar tycka att det påminner obehagligt mycket om en viss orkan... Elektriciteten försvann ett tag, men är tillbaka nu. Dock undrar jag vad alla de högljudda smällar utifrån, från vad som låter som grannarnas hus, är. Hoppas att allt sitter kvar på deras hustak.
Efter dagens spanskalektion var jag vis och tog en taxi istället för bussen. Detta besparade mig dels en promenad på sex kvarter, dels en väntan utanför en strippklubb vars exteriör tidigare visat sig vara instabil, och dels en andra promenad hem till huset, och därav även risken att träffas av flygande objekt av varierande storlek och farlighetsgrad. Dyrare, visst, men säkerheten har väl sitt pris den också.
Dock visade sig min hemfärd bli en mycket trevlig hemfärd då min taxicaufför vad en hemskt vänlig och pratglad man. Och hör och häpna, vi konverserade under hela den dryga tjugominutersfärden - på spanska! Utan att skryta känner jag mig jäkligt stolt. Vi pratade om väder, namn, och hans jobb bland annat. Jag har varit nyfiken länge på taxichaffisarnas arbetspass, och passade då på att fråga om detta. 14 timmar varje dag jobbar han! Lite mer än vanligt för chaufförerna, då man vanligtvis delar upp dagen i två 12-timmarspass. Men jösses! Jag frågade honom om han inte var trött, och han svarade 'nejdå, och dessutom har jag tre damer där hemma att försörja'.
Efter denna givande taxifärd gav jag honom 20 pesos i dricks, vilket egentligen inte är någonting, men det gjorde hans dag. Och vår konversation gjorde min - vilken trevlig symbios!
På tal om jobb så pratade jag och min lärare om just detta igår (idag gjorde vi guacamole för övrigt, hihu). Hur gamla barnen vanligtvis är när de börjar jobba, bland annat. Hon berättade att hon - liksom många mexikanska ungdomar, om inte tidigare - började jobba när hon var 14 för att ha råd med skolmaterial. Skolan här är gratis upp till universitetet, men många familjer har ändå svårt att ha råd med de kostnader som tillkommer; böcker och skoluniformer, exempelvis. Därav är många tvungna att jobba efter skolan. Min lärare jobbade sex timmar varje kväll på en liten restaurang; hennes pappa jobbade, men hade ingen utbildning så jobbet var dåligt betalt, och dessutom köpte han alkohol för de pengar han tjänade på grund av sin alkoholism.
Normen är, liksom i Sverige, att jobba åtta timmar. Hur vanligt detta är på det stora hela vet jag dock inte, eftersom jag varje dag ser oräkneliga (självanställda) försäljare av exempelvis godis, glass, mat av olika slag, möbler som de bär runt på en kärra från dörr till dörr, grönsaker och frukt, och så vidare. De säljer det så billigt att jag antar att de måste jobba långa dagar för att ha råd att försörja sina familjer. Och även om man är anställd, exempelvis på en bensinmack, är man säkerligen beroende av dricksen eftersom timlönen/dagslönen är väldigt låg. Detta i kombination med hur vanligt det är att skaffa många barn här - ja, tufft är det säkerligen att försörja sig och sin familj, särskilt om man inte utbildat sig på universitet.
M - som har en ingenjörsutbildning från universitetet - jobbar vanligtvis runt 10-11 timmar varje dag. Ibland måste han stanna längre, eftersom han jobbar med underhåll av maskinerna på fabriken och har ett stort ansvar när det gäller att se till så att de fungerar. Ibland 15 timmar, ibland ännu längre. Några gånger har han varit tvungen att stanna mer än 24 timmar, utan rast. Så vitt jag vet finns ingen arbetsmiljölag eller dylikt som skyddar de anställda i sådana situationer.
Under min tid här har jag förstått att mexikanarna verkar jobba väldigt hårt, men klagar ytterst lite - om ens alls - på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar