Åh, vilken grym känsla det är att kunna konversera (någorlunda) på ett språk som man för tre månader sedan inte kunde prata alls! Helt fantastiskt kul.
Igår kom en random snubbe fram till mig på IVEC, kulturskolan här i Veracruz, när jag väntade på att en spelning skulle börja där vari M:s band skulle delta (en hyllningsspelning till den veracruzanske(?) kompositören Agustín Lara). Han frågade de vanliga frågorna, vart jag kommer från och varför jag var här, och så vidare, och allting skedde på spanska, inklusive mina svar. Det slutade med att han gav mig en bok som han hade skrivit själv om Veracruz historia, eftersom han råkade vara författare och råkade ha ett exemplar av sin bok i sin ryggsäck. M påstod lite bittert efteråt att han försökte stöta på mig eftersom han skrev ner sin email-adress och sitt mobilnummer i boken, men det var enbart om jag hade frågor om innehållet i boken. Lite svartis kanske?
Lite senare, när banden hade börjat samlas på bakgården där spelningen skulle äga rum, konverserade jag även med M:s vänner på spanska. Stolt!
Att jag senare på en fest hade lite problem med filmcharader på spanska är en annan femma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar