En första djupdykning i den mexikanska matens aromatiska värld

Idag, alla barn, ska vi prata om något som präglar hela den mexikanska kulturen i allra högsta grad, och som mexikanarna känner stor stolthet för. Man stöter på det vart man än går, på restauranger, i små stånd i varje kvarter, i hushållen - jag talar förstås om maten. Mexikansk mat som vi känner till den i Sverige är väldigt annorlunda från autentisk mexikansk mat. Tex-mex är alltså modifierat, amerikaniserat så kallat mexikanskt käk, men idag ska jag skriva om the real deal! Buen provecho!

Tacos: Majstortillas med i princip vilken fyllning som helst, dock alltid med någon slags kött, och ofta ost också. Ovan syns min tidigare nämnda favorit, tacos al pastor. I tacon bör pressas limesaft och någon slags sås (salsa).

Såsen: Till i princip allting serveras någon slags sås, och på tacorestauranger oftast i denna form med flera att välja på, av olika starkhetsgrad. Ovan syns salsa roja, salsa verde och en annan sort som jag inte vet vad det är. Men salsa måste det vara, till allt. Ibland serveras även bitar av jalapeños till, allt för att göra maten starkare. Jag har blivit bättre på att tåla de starka såserna, men är inte i närheten av min härdade pojkvän!

Gringas: Ganska lika tacos. Pastorkött med smält ost mellan två stora vetetortillas. Riktigt mumsigt.

Empanadas: På just denna bilden är det lite svårt att se för min blev serverad med gräddfil, ost och sallad ovanpå. Men en enpanada är en vikt tortilla (såklart, va' trodde du?) fylld med ost eller kött och friterad i antingen olja eller fett. Extremt hälsosamt, med andra ord. Ingen personlig favorit, men en av M:s favoriter; "bra bakiskäk", tydligen.

Frijoles: Mexikanare ÄLSKAR bönor. Märker man det inte i själva maten så märker man det sannerligen när man åker till mataffären - jösses, att det finns så många olika sorters bönor! Jag ska ta en bild på det någon gång. Men i matlagningen förekommer bönor för det mesta som i 'refried' form (tillagade och mosade på något speciellt vis) till diverse rätter, och även i tortas.

Tortas: Mexikansk version av sandwich, kan man säga. En vit brödbulle fylld med i princip hur mycket kött man vill. Vanliga tortas är torta de pierna (pierna = ben, så kött från ben), torta de jamón (med skinka) eller en torta combinada med tre sortert kött tror jag det är. Ibland innehåller de grönsaker, ibland inte. Över huvud taget är grönsaker en ganska ovanlig komponent på de mexikanska faten.

Molcajetes: Ordet molcajete står egentligen för den  skål som maten serveras i. Ett redskap gjort på delvis vulkanstenspartiklar, som används för att tillaga exempelvis rätten ovan, kött (kommer ej ihåg vilken sort det var) i sås med ostbitar. Grytan bubblade i en evighet efter att vi fick in den på bordet, och smakade utmärkt i - vad annars - majstortillas.

Tamales: Inte för att vara negativ eller för att dissa den mexikanska matkulturen, men dessa tycker jag inte alls om. I alla fall, de är gjorda på majsdeg kokta inlindade i bananblad med fyllning av kött, kyckling, chili eller grönsaker exempelvis, men även med frukt.

Nopales: Ett lustigt inslag i den mexikanska maten är nopal - kaktus. Ja, det äts kaktus här. Bitar av kaktusblad som kokas. Smaken påminner om haricot verts, fast med slemmigare konsistens.

Till sin mer eller mindre onyttiga - no offence - måltid måste man förstås också har något att dricka. Det dricks mycket refrescos (läsk) och cerveza (öl) här, men om man vill ha något mer traditionellt mexikanskt kan man antingen satsa på horchata - ett vatten gjort på ris - eller jamaica - dricka gjord på hibiskusblomma (flor de Jamaica) som kokats i vatten och dricks kall. Jamaicas smak påminner lite om blandsaft, och horchata om sötad, lite kornig mjölk.