Klockan sex i måndags morse anlände jag och M till vårt hus efter den andra dryga femtimmarsbussresan, lagom fräscha efter en heldag och spelning i Mexico City och dålig bussömn. Men det var onekligen ett trevligt äventyr!
Bussen avgick från Veracruz kl 01:00 på söndagmorgonen; vi (läs: M) ville vara på den säkra sidan så att vi kom fram i god tid före spelningen, eftersom Mexico City är en ofattbart stor stad med ofattbart många invånare, och trafiken är alltså därefter, så tänk då rusningstrafik. Vi två åkte tillsammans med två av M:s vänner i en deluxe-buss minsann. Fem timmar och en kräkning senare (jag ville undvika dåsighet under dagen och undvek därför att ta tablett mot åksjuka, och detta blev alltså följden. Lyckligtvis skedde det på toaletten) var vi framme i ett svinkallt Mexico City. Som tur var var vi förberedda med många lager kläder och varma skor, och kylan borde ju inte vara ett problem för mig som svenne, men jag tror att jag har vant mig vid Veracruz-värmen för usch vad jag frös! Hur ska det gå när jag kommer hem till Sverige igen?
I alla fall, efter några någorlunda kaotiska morgonfärder i tunnelbanan mötte vi upp med brodern till en av M:s vänner som bor i Mexico City. Efter en välbehövlig frukost bestämde vi oss för att bege oss till Castillo de Chapultepec. Detta enorma slott har bebotts av diverse kungligheter, presidenter och övriga politiker, och har gjorts om till ett museum där man kan följa Mexicos historia. Väldigt intressant, tänk om Sveriges historia hade varit så intressant, hihu... Slottet var dessutom högt beläget i staden, så man hade fin utsikt därifrån. Varken jag eller M tog dock med oss våra kameror på grund av risken att de skulle beslagtagas innan spelningen, men kanske får jag lov att stjäla bilder från Arthuro som var den enda som tog med sig sin.
Slottet var omgivet av en park med en sjö, och efter att vi hade gått längs med den marknad som fanns i parken satte vi oss i trampbåtar och trampade runt i det nu solvarma vädret. Detta följdes av käk på spansk restaurang där vi bjöds på (bjöds och bjöds, gratis var det ju inte, men ni fattar) femrättersmeny(!) - plus dessert! Massvis med mat alltså, så vi behövde i alla fall inte oroa oss för att bli hungriga under spelningen.
Vi mötte upp M:s syster som hade spenderat helgen hos en vän i D.F. (Distrito Federal = Mexico City) och som också ville se Ska-P. Vi åkte allihopa till Foro Sol, arenan där spelningen skulle äga rum. Attans stor var den! Efter två förband - som även de spelade ska-punk - så gick Ska-P äntligen på scenen, och vi var alla peppade. För min egen del är detta ett band som jag inte lyssnat på länge alls; faktum är att jag haft lite av deras musik på min iPod väldigt länge tack vare M - som avgudar Ska-P - men inte lyssnat på dem förrän en vecka innan spelningen. Dock kände jag direkt när de började med första låten - Estampida - att det skulle bli en bra spelning! Galen publik och energisk musik, kan det bli bättre?
Ska-P bjöd på en show som jag sällan glömmer, av många anledningar. För det första är musiken jäkligt bra, så det var omöjligt att stå stilla - svettades duktigt under mina fyra lager kläder, och allt vrålande med i låtarna slet på rösten, men det hör till! För det andra är Ska-P ett väldigt politiskt band som inte precis hymlar med sina åsikter, och låtarna präglas av kritik - många gånger väldigt stark - mot diverse saker och personer. Många av deras låtar i showen ackompanjerades - eller inleddes - av videos på en stor skärm i bakgrunden, många av vilka var väldigt starka. Exempelvis vidriga videos från tjurfäktning (Wild Spain, som bara är en av Ska-P:s anti-tjurfäktningslåtar), diverse klipp från världen över på fattigdom, hunger och krig (Planeta Eskoria), en palestinsk flickas förtvivlan angående Israel-Palestina-konflikten (Intifada), en video där en bild på Påven sakta ändras till ett porträtt av djävulen (Crimen Sollicitationis), blodigt polisvåld (Romero el Madero) - ja, ni fattar. Så jag gick ifrån spelningen med blandade känslor. De är ett band vars syfte helt klart är att föra fram budskap och uppmärksamma frågor för att få folk att tänka efter och agera, och detta till bra musik för de är ett jäkligt tight band. Jag förstår varför de hade videos till sina låtar, även om jag personligen tyckte att det några gånger blev lite väl magstarkt. Jag håller inte nödvändigtvis med allt de sjunger om, men trots allt var det en hemskt rolig spelning som både fick mig att tänka efter och lämnade mig helt slut i kroppen och hes! Helt klart värt en tripp till huvudstaden för.
Som tur var - trots den enorma folkmassan som stormade mot tunnelbanan efteråt - kom vi i tid fram till busstationen och vår buss. Heldöda somnade vi alla nästan direkt, jag efter att jag slutat frysa. Jag och M kom hem till huset klockan sex på morgonen, och sedan skulle stackaren till jobbet klockan åtta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar