Varning: hatiskt inlägg gentemot det mexikanska (post-)systemet nedan

Nu ska jag ta mig tiden att berätta en historia om en tjej. Denna tjej - som bott i Sverige i hela sitt liv - flyttade mot alla odds till det märkliga landet Mexico. Men till historien bör tilläggas att denna tjej, efter flera års kämpande bakom ratten och med näsan i teoriböcker - lyckades ta körkort veckan innan hon flyttade till Mexico. Lyckan var total. Dessvärre betydde även detta att hon inte skulle kunna hämta upp sitt efterlängtade körkort innan hon flyttade; det skulle alltså behöva skickas till henne i Mexico.

Hon väntade sig ingen snabb leverans, men den följetong som nalkades skulle komma att innebära så mycket mer än lång väntan.
Till historien hör även att hennes föräldrar tidigare försökt skicka ett paket till henne från Sverige till Mexico, vilket slutade i en dyr historia som ledde till ca fyra veckors senare leverans än väntat.

Nedan följer händelseförloppet i något sånär kronologisk ordning, svordomar raderade:

Prolog
- Körkortet skickas från Sverige till andra sidan planeten, när Transportstyrelsen väl fattat vad de skulle göra vilket i sig tog flera veckor (en liten örfil till dem alltså).
- Körkortet kommer fram till Sveriges ambassad i Mexico City, ungefär en månad senare. Tjejen blir kontaktad av en person från ambassaden som meddelar att körkortet nu finns för upphämtning vid ambassaden. Hon blir dock förvånad eftersom hon noga specificerat tidigare precis vilken adress I VERACRUZ hon ville ha det skickat till (Sveriges konsulat). Hon talar om detta för kontaktpersonen.
- Denna förklarar då att tjejen själv måste betala för upphämtning via DHL eller UPS eller liknande, för att kunna motta körkortet vid konsulatet i Veracruz.
- Tjejen har då inget annat val än att bege sig till DHL:s kontor. Väl framme vid disken efter en halvtimmes köande visar det sig att det inte bara är att visa adresserna och lapp - skriven av hennes pojkvän - med instruktioner. Nej, nu ska man betala för två stycken "förbetalda guider" för upphämtning och leverans. DHL-kvinnan försöker förklara detta genom Google Translator. Ingen engelskakunskap där, alltså. Det slutar med ett halvtimmeslång telefonsamtal där tjejens pojkvän får medla mellan henne och DHL-kvinnan. När hon till slut gjort sig förstådd slutar kalaset på drygt 400 pesos.
(Tilläggas bör att hade hon inte gått till ett av dessa leveransföretag hade körkortet säkerligen inte kommit fram alls med vanlig post.)

Del I - DHL (= De Helvetes Leveransnybörjarna)
- Tjejen följer sin leverans på nätet. Allt går bra fram till steg åtta där det plötsligt står att adressen är inkorrekt och att DHL måste kontaktas.
- DHL kontaktas. DHL hävdar att adressen är inkorrekt. Tjejen försäkrar dem om att adressen är korrekt. DHL meddelar att de ska höra av sig när de kontaktat DHL Veracruz.
- Inte ett knyst.
- Tjejen ringer DHL. Inga nyheter från DHL, adress fortfarande inkorrekt enligt dem.
- Tjejen ringer svenska konsulatet men får inte reda på någonting om adressen.
- Tjejens pojkvän måste därför ringa till konsulatet för att försöka få reda på den.
- Tjejen får reda på att adressen är korrekt, som hon redan visste.
- Tjejen ringer DHL och bekräftar att adressen är korrekt. DHL säger att de inte har någon uppdatering om leveransen.
- Tjejen kollar leveransstatus. Inget nytt.
- Tjejen ringer DHL. DHL accepterar äntligen faktumet att adressen är korrekt, och säger att körkortet kan levereras dagen efter.
- Tjejen ringer DHL dagen efter då ingen uppdatering skett. Får reda på att hon kan ringa senare.
- Tjejen ringer DHL senare. DHL skyller på väder och kommer med ursäkter för varför det inte kunnat levereras. Mitt under samtalet tar pengarna på tjejens mobil slut. Två dagar tidigare hade hon fyllt på med 100 pesos. Tre korta samtal till DHL slukade allt detta. Tjejen svär för sig själv.
- Tjejen ringer återigen DHL, med nya pengar på mobilen. Nu säger de att de kan leverera det dagen efter.
- Tjejen ringer dagen efter för att dubbelkolla leveransen, och får då reda på att det inte alls kan levereras då utan tidigast nästa vecka. Hon svär denna gången ljudligt.
- Tjejens pojkvän ringer och får av någon anledning DHL att gå med på att skicka det samma dag.

Del II - Det svenska konsulatet (Inte ett svenskt ord så långt örat kan nå, knappt ens ett engelskt)
- Tjejen ringer konsulatet, som ännu inte fått körkortet. De lovar att ringa så fort de mottagit det.
- Tjejen ringer konsulatet igen. De har mottagit för körkortet. Tack för samtalet, tänker hon. Den enda person på det SVENSKA konsulatet som pratar engelska berättar att hon kan ringa tillbaka dagen efter eftersom de måste kolla med ambassaden hur det funkar med identifikation om körkort sedan tidigare fattas.
- Tjejen, hoppfull och glad att äntligen få slut på denna historien, ringer konsulatet för att bekräfta att hon kommer idag, och för att fråga vilken slags identifikation som behövs. Kom de ihåg att hon inte hade något körkort sedan tidigare? Nej. Hade de kontaktat ambassaden? Nej. Kunde hon hämta körkortet idag? Nej. Hon får komma imorgon istället.
- Frustrationen total. Svordomarna högljudda.

Imorgon, då jäklar ska jag dit, och då bryr jag mig inte om vad de säger om ID för jag ska ha mitt körkort, och därmed BASTA!