Jag trivs bra här. Fastän Veracruz inte är någon stad som jag skulle vilja bosätta mig permanent i, eller Mexico som land för den delen, så har jag inget alls emot att vistas här just nu. Självklart har en stor del att göra med att min pojkvän är här, men staden i sig är helt ok. Men efter att ha bott här i nästan två månader nu ser jag saker på ett annat sätt; jag kan reflektera över kulturskillnaderna, och det är hemskt intressant.
Mitt i allt detta dyker förstås en saknad efter mitt hemland Sverige upp. För, hur mycket vi svenskar än må klaga på saker som kan förbättras, så har vi det onekligen jäkligt bra. Och många är de saker som jag saknar med Svea rike. Vissa kan verka oviktiga och banala, men man vet inte vad man har förrän man inte har det längre, som man brukar säga... Här följer några av de sakerna:
- Drickbart kranvatten. En gravt underskattad tillgång. Att bara kunna öppna kranen och så kommer delikat, drickbart vatten.
- Att kunna spola ner toalettpapper i toaletten. Här i Mexico kan man inte det på grund av avloppssystemet. Med andra ord måste man slänga allt dasspapper i en papperskorg bredvid. En väldans trevlig syn, och lukt! Det är inte för inte som det säljs "badrumsdeodoranter" här...
- Att inte behöva svettas hela tiden, och att kunna känna sig fräsch i mer än tio sekunder efter dusch. De fyra årstiderna har alla sin charm ändå; här är det sommar mer eller mindre jämt.
- Att kunna gå och handla och hitta allt man skrivit upp på sin lista. ICA i mitt hjärta.
- Att kunna kommunicera med vem som helst.
- Relaterat till punkten ovan: att höra svenska språket omkring sig!
- LÖSGODIS! Och Marabou-choklad. Vad hade jag inte gjort för en påse Karamellkungen just nu...
- Svensk mat. Speciellt BRÖDET - brödet här är riktigt kasst. Tänk en redig svensk leverpastejmacka på grovt bröd nu, mums.
- Inte specifikt svenskt, men jag saknar att ha en ugn att baka och laga saker i. Vi har ingen ugn här i huset.
- Lugnet och tystnaden.
- Hur rent och fräscht det är på de flesta ställen. Folk här har för vana att slänga skräp på marken, vilket resulterar i att det ser ganska dassigt ut på många håll (emellertid ger det gatuhästarna något att knapra på!).
- Punktlighet! Säger man en tid i Sverige så menar man exakt den tiden, inte 5, 10, 20, 30, 40, 50 eller 60 minuter senare. I Mexico är punktlighet inte av stor vikt alls.
- Att kunna gå ut utan att bli fullkomligt utstirrad. Hur mycket jag än försöker ignorera det blir det irriterande i längden.
- Organiserad och sansad trafik. Trafik man kan cykla i, med andra ord! Cyklande här vore en ren livsfara.
Vi må ha mycket att lära av mexikanarna - vilket jag kommer att ta upp vid ett senare tillfälle - men faktum är att vi har väldigt mycket som vi inte uppskattar tillräckligt mycket. Kanske låter det som en floskel, men sådan är sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar