Jag är svenne i Mexico: Min sista helg i Veracruz

Först av allt blev jag minst sagt chockad över nyheten angående den händelse i Stockholm som klassificerats som terrorattentat. Det är ingen trevlig nyhet alls, att sådana otäckheter tagit sig till Sverige. Det var ju för väl att ingen mer än idioten själv blev skadad eller värre. Låt oss hoppa att detta var första och sista gången.

Sista helgen med M är avslutad. Usch, det känns så overkligt. Så fruktansvärt fort tiden har gått här, och inte minst denna helgen. En bonus var dock att en helt ledig helg för honom faktiskt innebar en helt ledig helg; trots många falska alarm under söndagen, dvs. samtal från hans jobb, och att vi behövde lämna biosalongen mitt i en film (som dock sög) för att han trodde att han skulle behöva åka dit, så visade det sig att det inte alls behövdes. En hemskt mysig helg fick vi. För övrigt försöker jag att lite smått ignorera det faktum att jag åker härifrån på fredag för att inte börja storböla redan.

I lördags hade M organiserat en liten avskedsmiddag hemma hos hans morföräldrar, söt som han är. En hyfsat liten skara för att vara en släktträff, men dock ett flertal fastrar, en morbror, hans morföräldrar förstås, och hans mamma bland annat. M:s mamma hade gjort pambazos, det vill säga brödbullar fyllda med bönor, skinka, ost samt sallad om man så önskar, och dessutom ett tårtliknande bakverk som jag och M tagit med oss. Detta ackompanjerades av varm choklad. Mättnaden var överväldigande vill jag lova.

Pambazos.

Man blev mjölig om munnen av dem. M blir inte glad om han får reda på att jag lagt ut denna bilden, hihu.

Den mumsiga efterrätten. Krämen ovanpå är gjord av kondenserad mjölk, eller lechera som det kallas här.

I söndags firades även en mycket viktig dag här i Mexico, nämligen dagen tillägnad la Virgen de Guadalupe. La Virgen är förmodligen den mest dyrkade religiösa symbolen i Mexico; hon är ungefär mexikanarnas egna jungfru Maria, och eftersom katolicismen är dominerande här firas denna dag storslaget.

Enligt legenden uppenbarade sig Guadalupe i öknen för en fattig man vid namn Juan Diego år 1531 den 9:e december. Hon bad honom att uppföra en kyrka tillägnad henne. Som ett bevis på att uppenbarelsen var äkta fick han med sig hennes kåpa att visa för prästen i byn, samt en mängd rosor han plockat på vägen. Tre dagar senare formade rosorna som låg i kåpan en bild av henne. Den 12:e december räknas alltså som hennes födelsedag, och firas runtom i Mexico. Hennes kåpa finns i basilisken i Mexico City, likaså originalavbildningen av henne, och dit vallfärdar tusentals människor för att fira hennes födelsedag där. De färdas ibland flera veckor för att kunna närvara, vissa till och med på knä.

Här i Veracruz samlades människorna runt den kyrka i staden som är dedikerad la Virgen. På vägen såg vi stadsbussar som körde på led och tutade i hennes ära, hus dekorerade med bilder av henne omgivna av blinkande ljus, och på gatan framför kyrkan var folkmassan tät bland marknadsstånden. Att komma in i kyrkan var inte ens att tänka på, utan vi höll oss till att få en liten glimt utifrån. Vi trodde att vi skulle få se när mariachibandet anlände och folket skulle sjunga Las Mañanitas (födelsedagssången, remember?) för henne, vilket är traditionen, men när vi satte oss ner med vars en ponche de frutas och frågade försäljarkvinnan om det visade det sig att det inte skulle börja förrän klockan fem på morgonen. Det hade varit kul att se, visst, men så länge ville vi inte vänta alls. Ingen av oss är religiös, så vi gjorde det främst för att få ta del av traditionen. Religiositeten här är minst sagt totalt annorlunda än i Sverige, och majoriteten av mexikanarnas högtider präglas av katolicismen.